Oww

Åh om jag bara kunde förklara hur jag känner, jag vet inte äns vad det är jag känner.. Jag känner mig nästan instängd inom mig själv, det känns som om jag inte vet vart jag ska ta vägen, men samtidigt vill jag inte göra nåt.. jag vill bara va...

Frustration, antar jag att jag känner, kan inte komma på någon bättre känsla än detta just nu.. frustration blandat med stress, trötthet och sorg.. ganska jobbig känsla om jag ska vara ärlig.
Men jag kan ändå inte påstå att jag är ledsen, jag är faktiskt ganska glad jämfört med vad jag tidigare har varit.. Idag borde jag absolut vara glad, speciellt när jag har fått reda på att mormor och morfar inte är sjuka längre, som de själva sa "nu är vi bara gamla igen".

Jag står vid ett vägskäl. Vad ska jag ta mig till? Vad ska jag göra med allt som snurrar runt omkring mig?
Just nu behöver jag vägledning och tröst.. Jag behöver något som kan få mig fokuserad.. Vad håller jag på med?! Varför sitter jag här och grubblar över vad det är jag behöver göra när jag egentligen vet exakt vad jag behöver just nu? Men jag är för trött.. jag har ingen energi längre.

Jag vet vad jag känner, jag har känt såhär förut, men då var det p.g.a att jag var skoltrött, detta är annorlunda. Nu är det inte bara skolan. Nu handlar det om mitt liv, jag är trött på det.. Nu menar jag inte att jag är trött på livet, utan bara livet som jag lever det nu, jag måste ändra på det. ÅÅH! ännu en gång samma patetiska babblande, detta visste jag väl redan innan! Detta är ingen ny känsla.. kände jag inte på detta viset för 6 månader sedan? 12 månader sedan? Jo det klart jag gjorde! Jag börjar t.o.m göra något åt det!
Varför gnäller jag då? Åh.. patetiska lilla människa! skärp dig!